Idag blir det en kort-kort variant här. ”Men herregud, hur har ni det därhemma egentligen?!” Den frågan dyker upp ibland, så klart. Därför vill jag klargöra några saker. För det första: det här är min säkerhetsventil. Pyser jag inte ur mig här, då exploderar jag nog. För det andra: jag är ofta, väldigt ofta, ironisk. Likaså är min man. Här hemma flödar det sarkasm och ironi i var och varannan mening ibland. För det tredje: vi har det helt fantastiskt, äckligt, vidrigt, gullepluttsnuttigt underbart vi också. Rätt ofta egentligen, men det känner jag inte just något behov att skriva om. Om vi inte skulle ha det helt fantastiskt, äckligt, vidrigt, gullepluttsnuttigt underbart emellanåt – då skulle vi leva på varsitt håll med barnen varannan vecka. Det kan ni vara säkra på. Ni kan även vara hyfsat säkra på att Iggy, Leia och Elora samtliga har ”kommit till” just på gå grund av att vi har haft det helt fantastiskt, äckligt, vidrigt, gullepluttsnuttigt underbart lite nu och då. Låt det vara en varning till er alla! ;-)