”Gick det bra med uppträdandet?” frågade jag min man över telefon tidigare ikväll.

”Ja det vart en succé”, svarade han och fortsatte därefter ”Kvinnor vill ha mig, Män vill va’ mig. Du är en kvinna att avundas älskling!”

”Mmm, självklart älskling”, svarade jag. Och jag tänkte ”du är en man att avundas, din djä… Äsch skitsamma, det vet han ju redan, why rub it in”.

Vi arbetar åt samma företag och varje år bjuder företaget på ett fantastiskt julbord. Det här är en fest man ser fram emot, man prioriterar, strävar, längtar och framförallt DELTAR! I år befarade vi att en av oss var tvungen att stanna hemma, men så svarade ett gäng tappra änglar Ja till uppdraget att vara barnvakter åt trion. Hurra! Nu ska här partajas, tänkte vi.

Dagen vi så länge drömt om, kom så äntligen och det gjorde även förkylningsdjävulen. Iggy sov för ovanlighetens skull länge i morse. Jag förstod redan då, jag ”börja’ ana oråd” så att säga… Till slut kom han upp, med ögonlocken hängandes ner till knävecken. Mmm hmm… Okej. Feber? Javisst! Mycket? Naturligtvis. Stigande uppåt i raskt tempo? Självfallet! Jag sms’ade Janne som i sin tur undrade om han skulle komma hem. Därav ÄR jag en kvinna att avundas.

Jag har varit sjukskriven och föräldraledig i sisådär 18 månader och jag visste även att Janne skulle uppträda i början av kvällen, därmed kändes han som den givna ”vinnaren”. Jag skulle hur det än var aldrig ha klarat av att åka hemifrån med tanke på det skick som Iggy var i idag och ikväll. Janne skulle ju åka direkt från jobbet till festen, så han skulle inte se och träffa den miserabla lille gossen.

Jag brukar säga att ”livet blir inte alltid som man har tänkt sig, men det kan bli djä…gt bra ändå” samt ”ingenting ont som inte för något gott med sig”. I det här fallet kunde jag, efter månader av velighet, äntligen bestämma mig för en fest jag funderat att gå på. Ja, oh ja, det ska jag! Vidare slipper jag kvida av magont resten av kvällen, natten, med efterföljande halsbränna morgonen efter, eftersom jag inte varit på företagets årliga julfest och förätit mig (vilket jag lovat mig själv innan, att INTE göra) på det mest fantastiska julbord som finns.

Jag önskar mina kollegor en underbar afton, men se för fan till att skeppa hem Janne med 23-bussen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En vän frågade mig i vintras, hur har du tid att skriva? Jag minns att jag svarade något i stil med att det var Det som fick mig att orka vidare, som en energiboost. Det var i och för sig sant, men till slut tog all energi slut och jag orkade inte en...

Förtvivlan i ögonen och en blånande ansiktsfärg – ja så såg hon ut lilla Leia, knappt 2 månader, den där morgonen i början av februari. Hela familjen var förkylda och hade varit det i evigheters evigheter kändes det som. Själv hade jag precis d...

Efter total stiltje på skribent-fronten, så drämmer jag idag iväg med hela två inlägg, bara för att. Jag fasar inför eventuellt trots och syskonbråk, vilket jag vet att det kommer att komma – lika så säkert som ett Amen i kyrkan. Jag kan ingent...

”Mamma fick äcklig medicin på filmen, när hon var på BB. Jag vill se när mamma fick äcklig medicin!” Janne har monterat ihop Leia och Eloras film, det första året alltså, och Iggy kan inte få nog av att se de första bilderna i filmen. Vi ...

Midnatt råder, tyst det är i huset, tyst i hu…. ”HUÄ!! Mamma!!” ”HUÄ!! Mamma, mamma!!” ”HUÄ HUÄ!! Mamma, mamma, mamma!!” Samtidigt hör jag inifrån toaletten; ”HUÄÄÄ, HUÄÄÄ, HUÄÄÄ!!”. Vi...