Jag pratade med svärmor på förmiddagen. Hon föreslog att hon skulle vara barnvakt åt tjejerna, för att jag och Iggy skulle kunna gå på badhuset tillsammans. Jag har fortfarande inte fått tillbaka min normalpuls. Ångest! Badhus, huu… Jag mår dåligt bara av att höra ordet. Jag älskar att bada och det är jättekul att gå på badhuset – när jag ser ut som Jag och inte som detta blekfeta träsktroll, jag har förvandlats till. Om jag överhuvudtaget tittar mig i spegeln (det gör jag inte särskilt ofta, för det är på tok för deprimerande), då får jag en chock. Vad fan hände lixom?! Hur-som.haver, jag fixar inte att visa mig offentligt i bikini. Det finns inte en muskel kvar på denna kropp, däremot massor av extra ”vaddering” och naturligtvis ett hav av celluliter. Självfallet har jag även sedan några månader tillbaka, odlat långkalsonger inför vintern som aldrig tycks vilja komma. Det finns för övrigt inga som helst spår kvar av solbrännan jag hade sommaren 2009. Min hy skulle kunna beskrivas som ”a whiter shade of pale”. Jag vägrar helt enkelt badhuset tillsvidare.

Allt eftersom tiden går så ljusnar horisonten alltmer. Hemmaträning är mitt första mål. Tids nog kommer det att gå också, men tyvärr inte just nu. Om du undrar varför, slå mig då en signal och så kan vi väl boka in dig här hemma, istället för mig, i några dagar. Jag skjutsar dig gladeligen till psyket sen. I en madrasserad cell får du nog den vila du så väl förtjänar. Idag hade ett sådant byte passat alldeles förträffligt.

De oupphörliga skriken och den oändliga gråten ringde i mitt huvud under eftermiddagen. Jag fantiserade att jag bara gick ut genom dörren, satte mig i bilen och åkte bort, bort, bort därifrån. Aaaaahhhh, andas! En trippeldoft av bajs (japp, alla tre samtidigt) väckte mig ur den underbara drömmen. Åter igen gråt och förtvivlade skrik. ”Nej mamma, jag VILL INTE byta blöja.” Jag fräste till svar (lugnet och det sunda förnuftet är vid det här laget på Arlanda på väg till Bahamas) ”Strunta i det då, jag byter på Leia istället, så får du vänta Iggy”. Illvrål nr 347 på dagordningen; ”NEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!! Jag vill byta blöja mamma, byt på mig.” Jag var helt nedbruten och tvingade fram ett ynkligt leende och lyckades även få fram en vänlig ton; ”Men kom då lilla gubben, så byter vi på dig nu, först”.

Andas djupt och räkna till tio – jo tjena, eller hur?! Tiotusen kanske. Jag kände hur vansinnet rann upp i mig under eftermiddagen och jag kunde tydligt visualisera hur jag i likhet med Britney, stod framför spegeln med rakapparaten och hur hårtuss efter hårtuss ramlade ner på badrumsmattan. Förmodligen kunde jag visualisera detta så väl, på grund av att jag faktiskt gjort det en gång i tiden, dock inte på grund av att jag hade ett psykbryt. Ja vad ska jag säga… Är man fjortis så är man. Jag var väldigt ”bra” på att vara fjortis; trotsig, kaxig, uppkäftig, skitdryg och… -Herregud, jag MÅSTE emigrera innan ungarna blir tonåringar!!