”Mamma fick äcklig medicin på filmen, när hon var på BB. Jag vill se när mamma fick äcklig medicin!” Janne har monterat ihop Leia och Eloras film, det första året alltså, och Iggy kan inte få nog av att se de första bilderna i filmen. Vi befinner oss på Gävle sjukhus. Det är doktorer, sköterskor, mamma och pappa. Det kan knappast bli mer spännande än så. Han älskar sjukhusmiljön. Jag hoppas innerligt att detta intresse håller i sig. På en av bilderna ser man mig hålla i en liten brun flaska, innehållande någon slags medicin. Av minen att döma kan man tro att jag fått en flaska terpentin eller liknande. Jag minns att det smakade förfärligt illa och jag tror att det skulle hjälpa mig att inte må illa!! Moahahahahahaha! Livets ljuva ironi… Några bilder senare ser man en bebis, en blodig, köttig krater och sen en till bebis. Iggy sitter som klistrad vid tvn och är djupt fascinerad över bilderna. Han suckar avundsjukt och förklarar att han också vill åka till farbror doktorn. Rätt vad det är springer han iväg och hämtar sin egen lilla doktorsväska. Mamma måste ju få sprutor och medicin, förhoppningsvis äcklig medicin, så att jag gör samma roliga min igen, lika som på filmen.

Själv sitter jag och ömsom gråter och ömsom skrattar. Jag kan inte annat än att skratta åt Iggys underbara fantasi och idéer, men jag kan heller inte hålla tillbaka tårarna när jag ser bilderna på mina nyfödda prinsessor. Det är för övrigt precis samma sak när jag ser Iggys första film. Tårarna kommer direkt. Sen är det ju bilder på ambulanser i båda dessa filmer. Naturligtvis gråts det en skvätt igen då.

Fy sjutton vad jag har blivit känslig sen barnen kom till världen. Eller förresten – jag blev känslig under graviditeten med Iggy, och sen har det bara blivit värre. Jag kan fortfarande inte förlåta Janne för att han lät mig se början på Star Trek-filmen, strax innan Iggy föddes. Jag grät floder, och sen skällde jag på Janne för att han hade varit så dum och inte berättat för mig vad som skulle hända. Janne satt självklart och skrattade åt mig. Hormoner, säger jag bara… Tänk om en man fick gå igenom dessa känslostormar.

Hormoner förresten. Hormonerna älskar min kropp. De klänger sig fast och vägrar att släppa taget om mig. De flesta mammor tappar sin vätska efter ca en vecka. Jag tappade min efter drygt 6 månader. Ämnesomsättningen är helt satt ur spel. Amingen påverkar inte ett skit, eller jo – den hjälper till att hålla kvar hormonerna. Detta är ett bittert konstaterande efter totalt tre graviditeter (den första slutade i ett väldigt tidigt skede) och två P-sprutor. (En P-spruta är ett P-medel som försätter kroppen i ett slags mellanting av graviditet och klimakteriet. Det är precis lika käckt och underbart som det låter.) Jag får lite panik över att det är bara fem månader kvar och hela åtta kilo kvar till beach-2014. För några år sedan hade det där varit gjort i ett nafs, eller i alla fall på ett par månader. Nu får jag nog vänta ett år känns det som. Eller vänta lite… Elora har lärt sig att gå. Okej, detta faktum borde rimligtvis hjälpa mig på traven.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En vän frågade mig i vintras, hur har du tid att skriva? Jag minns att jag svarade något i stil med att det var Det som fick mig att orka vidare, som en energiboost. Det var i och för sig sant, men till slut tog all energi slut och jag orkade inte en...

Förtvivlan i ögonen och en blånande ansiktsfärg – ja så såg hon ut lilla Leia, knappt 2 månader, den där morgonen i början av februari. Hela familjen var förkylda och hade varit det i evigheters evigheter kändes det som. Själv hade jag precis d...

Efter total stiltje på skribent-fronten, så drämmer jag idag iväg med hela två inlägg, bara för att. Jag fasar inför eventuellt trots och syskonbråk, vilket jag vet att det kommer att komma – lika så säkert som ett Amen i kyrkan. Jag kan ingent...

Midnatt råder, tyst det är i huset, tyst i hu…. ”HUÄ!! Mamma!!” ”HUÄ!! Mamma, mamma!!” ”HUÄ HUÄ!! Mamma, mamma, mamma!!” Samtidigt hör jag inifrån toaletten; ”HUÄÄÄ, HUÄÄÄ, HUÄÄÄ!!”. Vi...

”Gick det bra med uppträdandet?” frågade jag min man över telefon tidigare ikväll. ”Ja det vart en succé”, svarade han och fortsatte därefter ”Kvinnor vill ha mig, Män vill va’ mig. Du är en kvinna att avundas äl...