Det här med pottan… Pottan är endast av ondo och av ondo allena. Ja, i alla fall om du frågar Iggy. Toaletten är pottans minst lika ondskefulle kumpan. Kissa och bajsa det ska göras i blöjan minsann. Om mamman och pappan en dag lever under illusionen att de ska lyckas få Iggy uppmärksam på att/när det händer ”olyckor”, då får de skylla sig själva. Tvättmaskinen blir nöjd i alla fall, de gånger vi låter Iggy testa att gå i kalsonger istället för i blöja. Han är inte redo alls för detta, tyvärr, och vi kan inte låta bli att känna oss frustrerade över detta faktum - ännu mer tyvärr. Självklart körde vi stenhårt med potträning i somras, men de få framgångar vi lyckades skönja, känns just nu lika avlägsna just nu som dans runt midsommarstången. Den senaste stora framgången med gossens toalettbestyr (i mitten av juli), beskrev jag med följande ord på Fejjan:

”Mr Poopipants - överstegeneral av all världens dyngblöpar!

Som min käre make konstaterade häromdagen, blir innehållet i Poppens blöjor så fantastiskt mycket obehagligare efter att ha ätit blodpudding till lunch sjuttielva dagar på raken. Jag citerar Janne; "Jo det finns ju som sagt fyra nyanser av brunt, men denna svarta sörja från Helsinkis bottenhav är något väldigt speciellt.".

Nu detta med en twist... Poppen mår lite sisådär just nu och har därför intagit mest flytande föda idag. Milkshake bl.a Mmhmm...

Vi pottränar för fullt just nu o under eftermiddagens bada-poolen-hets slog nöden till. Poppen intar den sedvanliga "göra i brallan posen", och vi påminner honom om att han inte har någon blöja på sig. Panikslaget ropar han att han vill sitta på pottan i lekstugan och kolla på Dr Snuggles. Naturligtvis. Det självklara valet, vem vill inte det lixom. Efter drygt halva avsnittet ger han upp. Inget händer. Hepp... Ut igen, kanske springa lite, kanske bada lite, kanske... Så plötsligt stannar han till. Stunden är kommen. Mr Poopipants strikes again. Han rusar för sitt liv in i lekstugan - som från början var vår gäststuga btw. Jag sitter några meter bort, men hör ljudet. Av ljudet att döma förstår jag hur detta kommer att dofta. Den stackars pottan, som inget ont anade, är nu mer svart än blå. Det är även Iggys rumpa; oerhört svart, oerhört kladdig och den stinker - nå oerhört.

Jag förbannar mig själv i samma sekund som jag kliver in i stugan. Varför skickade jag inte in Janne istället? Detta idiotiska initiativ innebär självklart att mamma får den stora äran att sanera både potta och son. Jodå, jag håller med om Jannes beskrivning: svart sörja från Helsinkis bottenhav. Doften däremot... Ungen skiter ren ondska. Ingen är någonsin förberedd på detta. Ondska!!

Tack och lov fick jag ut ungen ur lekstugan utan spill. Innehållet i sandlådan kan jag däremot inte ge några garantier för. (Självklart mellanlandade den bajskladdiga gossen där innan jag lyckats valla in honom i duschen.) Jag lyckades i alla fall stoppa honom från att klättra upp i fåtöljen till Leia, så jag känner mig rätt nöjd ändå. Stugan däremot, den får vi nog vädra ur i flera veckor befarar jag...”